<3...

När vi nu vandrat, så många år
När vi slagits, hotat, älskat, ska vi då sopa igen våra spår
Så du tror vi har förbrukat varann
Det här är bara början på en lång historia

Slut dina ögon, släck alla ljus
Du är fredlös när du älskar, låt mej knäppa upp din blus
Mellan dina lår förstår jag att
Det här är bara början på en lång historia

Kärlek som vår får inte grumlas,
med tiden ska vi bli som barn
Jag må vara tyngre, du må ha gråa hår,
man kan inte grumla en kärlek som vår

Jag kan försvinna, när jag faller i din famn
Låt som kalla det blå dunster,
kärleken har aldrig nämnt dom vid namn
Jag vill tacka dej för den du är
Det här är bara början på en lång historia,
början på en lång historia, början på en lång historia…

för bra för att vara sant?

om något känns för bra för att vara sant, dån är det antgaligt det också...
livet kännde förra veckan rätt hoppfullt, allt började falla på plats, fått ordning efter resan så att man hängde med i det soiala livet hemma igen :)

det va som vanligt helt enkelt...

jag minns tillochmed att jag sa: att om det är såhär det känns att må bra dåkan jag nog leva med det...

och sen när mint anar det... DÅ slår verkligheten till!


RSS 2.0